Måndag 2 maj 2005
Jag var elva år gammal och gick i femman. Vi hade en lärarpraktikant som gillade Japan, som ibland kom in i klassrummet i kimono och lärde oss att vika papperstranor. Hon läste en bok för oss om flickan Sadako som bodde i Hiroshima. Hon var lika gammal som jag och verkade vara ett vanligt barn i en vanlig stad. Men så fick hon ”atombombssjukan”, leukemi.
Tisdag 19 april 2005
Jag undrar nästan varje dag vad jag håller på med. Åker till jobbet och tänker på vägen dit att jag måste fixa min skit. Tankar som passerar är stambyten och renovering, jag måste fixa pengar till den där feta elräkningen, jobba extra på semestern, hur ska vi sälja sista hundvalpen, jag borde plugga spanska…
Torsdag 7 april 2005
Lisa klurar på ondskans natur i vår uppochnervända värld.
I alla tider har människan sagt sig leva i en tid när ondskan tagit över världen och kärleken helt glömts bort. Antingen är detta en konstant stegrande process, med en värld som bara blir ondare och ondare och snart kommer att gå under i sin ondska, (många generationer har tänkt så förr om framtiden) eller så är ondskan ganska konstant och vi människor går omkring i någon slags utopisk dröm om en bättre värld.
Tisdag 8 mars 2005
8 mars och den internationella kvinnodagen. Vad är det vi firar egentligen? Jag är förvirrad. Mors dag kontrasterar Fars dag, men var gömmer sig den internationella mansdagen? Är den internationella kvinnodagen en dag för bara kvinnor, då vi känner oss lika mycket värda som alla andra? Som männen alltså. Är det en dag att särskilt uppmärksamma att vi har olika kön, markera att alla andra dagar tillhör någon annan?
Måndag 14 februari 2005
I helgen hölls Svenska Freds riksmöte i Lund. Temat var visioner. Hur vi vill att framtiden ska se ut, vart vi vill nå. En föredragshållare upplyste oss om att den fråga vi först av allt måste ställa oss är huruvida världen överhuvudtaget kommer att fortsätta existera. Hoten är så många att de går att stapla i höjd med Kaknästornet. Aldrig förr har risken för kärnvapenkrig varit så stor, miljön i sämre skick, kunskapen om fredlig konflikthantering mindre utbredd.
Onsdag 2 februari 2005
En egen webb. Vilken känsla! Nu ligger den här och ler mot oss. Med uppmaningen att sprida viktiga saker till våra medmänniskor. Förändra världen!
Häromdagen när jag åkte t-bana mellan Hornstull och Slussen stod två Connexkontrollanter, lutade mot ett säte, och pratade om internets potential.
Den ena av dem ansåg att nätet var den största demokratifrämjande kraften i världen. En möjlighet att yttra sig fritt och samtidigt ta del av viktig, ocensurerad information.
Den andre var mer skeptisk. Visserligen höll han med om en del av det kollegan sa, men nog tyckte han att internet var ett fenomen på både gott och ont. Friheten att yttra sig lämnade ju även plats för spridning av dålig information som barnporr, prostitution och rasistiska tankar.
Stockholms Freds webb tar sig an uppgiften att bli del av den goda sidan.
Fredag 7 januari 2005
Det var länge sedan vi gick in i ett nytt år mer förskräckta än nu. Katastrofen i Sydostasien vände uppochner på tillvaron på ett intensivt smärtsamt sätt. Världen har förlorat flera hundra tusen invånare och Sverige väldigt många medborgare.
Den solidaritet som väckts ur denna händelse är överväldigande. Vi kramar varandra på stan, skänker pengar mer än aldrig förr skådat, tänder ljus och sörjer tillsammans. Det är viktigt att stanna upp i känslan och hålla fast i den. Som nära sörjande är det en omöjlighet, men för oss som inte drabbats personligen, ett tillfälle som inte får gå oss förbi.
Här tar vi upp aktuella ämnen och sånt som berör oss. Vi vill gärna även att du gör din stämma hörd. Tyck till, kommenterar och reagerar på det du läst. Håller du med? Eller tycker du tvärt om? Inga inlägg är överflödiga, kör hårt!