Tankar från en cell

Den 5 augusti gick nio personer från England, Irland, Australien, Holland och Sverige in på kärnvapenfabriken AWE Aldermaston i södra England. Där planterades vin- och fikonträd enligt visionen i Mika 4 i gamla testamentet. Nedan följer ett brev som skrevs av Martin Smedjeback när han släppts ur sin cell den 6 augusti. Versionen är aningen nedkortad.

Hej vänner!
Idag släpptes jag från ett fängelse i England. Innan jag skriver mer vill tydliggöra att jag inte gjorde denna aktion som ickevåldssekreterare i Kristna Fredsrörelsen. Igår var vi vid kärnvapenfabriken i Aldermaston vid 5.30. Vi lyckades klippa upp det första stängslet och börja lite på det andra stängslet. Polisen kom efter cirka 5 minuter. Vi hade då hunnit plantera några träd. Polisen var förvånansvärt lugn. Inga pistoler eller gevär lyftes mot oss. Jag väntade i kanske en timme innan de kroppsvisiterar mig. Det visar hur avslappnade de var trots terrorbombningarna i London.

När vi kommer till polisstationen i Newbury frågar de oss efter vår adress i England. Vi säger alla “AWE Aldermaston” (kärnvapenfabriken) eftersom vi har bestämt att detta ska vara vårt hem tills Hiroshimadagen, dagen därpå. Vi blir satta i varsin cell, cirka 2×2 meter med en enkel madrass och inte mycket mer. Jag får lov att ta med mig två böcker och min
astmamedicin in i cellen. På eftermiddagen kallas jag till “intervju” (förhör). En mycket vänlig polis frågar vad jag gjorde och varför. Han förklarar snällt att det är förbjudet att förstöra andras egendom. Efter en kvart får jag gå tillbaks till min cell.

Klockan elva på kvällen flyttas vi till en annan polisstation, i Reading. Här är lite hårdare tag, men fortfarande med respekt.
Jag sitter och pratar med en 25-årig polisman med indiska föräldrar. Han säger att “om inte jag skulle jobba for polisen hade jag nog kunnat göra samma sak som ni”. Känns riktigt skönt att höra! Sen diskuterar vi världspolitik och konst. Vi får en jättebra kontakt.

På morgonen är poliserna extrem schyssta mot oss och ordnar snabbt varm frukost, dusch, tandborste, etc. Sedan är det dags att åka till domstolen i Reading. Handklovarna åker på igen och vi får åka i en buss med en liten cell inuti för var och en. Madonna på högsta volym sätts på i bussen. En automatisk röst säger “Warning. Cell number 1 is open.” iiiih “Warning Cell number 1 is open.” ihhh. Påminner om nedräkningen i en film. Väl framme sätts jag i en större cell utan mina vänner, men med andra som också skall till domstolen.

Jag har tvekat och varit rädd för att göra en civil olydnadsaktion i många år. Vad ska familj, kollegor och vänner tycka? Kommer jag att få en prick i mitt straffregister eller höga böter? Hur kommer jag att ta fängelsevistelsen? Jag har lärt mig en del också; jag klarar att sitta isolerad en kortare tid och att vara olydig om jag vill. Känns som en viktig gräns att kliva över. Om 58-åriga nunnan Susan som är nästan helt blind kan göra det, då kan nästan alla göra det. Visst är man rädd och osäker, det är väl alla, men man kan om man vill. En sista sak är vikten av att stödja varandra i en grupp – det hade
knappt gått utan det stöd som vi har gett varandra. Det har varit ovärderligt och visat att om man bygger upp tillit och
omsorg om varandra kan man klättra över murar eller stängsel som tidigare verkat allt för höga för en att klara av själv.
Samtliga nio arresterade släpptes på onsdagen den 10 augusti med borgen att inte gå närmare än 100 meter till AWE Aldermaston. Det är ännu oklart när rättegången kommer att bli. Det troliga straffet blir böter med möjlighet att omvandla dessa till ett fängelsestraff.