Ondskan i världen

Lisa klurar på ondskans natur i vår uppochnervända värld.

I alla tider har människan sagt sig leva i en tid när ondskan tagit över världen och kärleken helt glömts bort. Antingen är detta en konstant stegrande process, med en värld som bara blir ondare och ondare och snart kommer att gå under i sin ondska, (många generationer har tänkt så förr om framtiden) eller så är ondskan ganska konstant och vi människor går omkring i någon slags utopisk dröm om en bättre värld.

Om det verkligen är så att ondskan i det mänskliga samhället är mer eller mindre konstant, varifrån kommer då denna tro om att allt bara blir värre? Vi har ju i så fall inget föredömligt förr att se tillbaka på och jämföra med. Kan det bero på människans individuella utveckling där man som barn springer omkring inbäddad i föräldrarnas beskyddande kärlek och “det var bättre förr” senare syftar på att det verkligen var bättre förr, då jag var liten och oinsatt i världens alla hemskheter?

Eller så kanske det beror på att vi som människor besitter en potential att göra saker och ting bättre. Vi vet att vi kan vara goda och vi vet att det skulle kunna gå och det utopiska förr som tydligen var så bra är inget annat än den hypotetiska drömbilden av det goda samhället och den goda människan.

Ondska. Jag brukar tänka att ondska ofta uppträder som lag av människor i likadana kläder. Jag tänker armé. Men därunder faller i så fall anti-lite -allt-möjligt-demonstrationer organiserade av dom där människorna i likadana sjalar. Och vi. Med jeans och tröja ifrån affären, kapar vi huvudet är det som blir kvar klätt i förvillande likadana kostymer. DSB. De som bestämmer. Många av dem som klubbar igenom beslut som
vi kan tycka är helt galna, fördjävliga och uppåt väggarna bär just kostym. Och fotboll…. Ondskan personifierad? Kanske inte…

Lisa Janmar