Arbetet med Elons och Georges dokumentär fortsätter:
Jag sitter just nu i allrummet på hostelet och skriver från den allmänna datorn. Den strular ibland, sa håll tummarna. Jag är lite trött, i allmänhet, på vårt projekt, men biter ihop. Det kommer att bli bra, vi har några turer kvar; Tel Aviv, Jaffa, Döda havet. Jag vet inte exakt när jag kommer hem längre, det tar den tid det tar. Jag har bara fem snusburkar kvar, det är ett bekymmer. George säger att man kan få det skickat till sig. Jag ska testa det imorgon.

Elon och George är på dokumentärfilmsresa i Israel och Palestina:

Nu är vi tillbaka i Jerusalem igen, efter tre dagar i Betlehem. Vi träffade ett gäng killar i vår ålder, lite yngre, mellan 20 och 30. De lever som i ett fängelse och ville visa oss allt, bjuda på allt, vi åt mat, rökte nargila, hubblie bubblie, vattenpipa, dansade, åt mer.

Vi är inne på Akt 2, har kommit en bit på vägen, imorgon ska vi till Ramallah och vidare därifrån till Hebron och sen till Jenin och sen antagligen tillbaka till Betlehem och gänget. Sen tar Akt 3 vid, som avrundar, konkluderar, knyter ihop säcken. Som det känns nu så kommer vi nog att stanna en vecka extra, for att hinna med allt.

Den 14 mars hade vi årsmöte. Det känns aningen absurt att ett år kan gå så snabbt, samtidigt som faktiskt rätt mycket har hänt i föreningen under de tolv månader som förflutit.

Spanien har en svår och komplicerad tid bakom sig. Det började för ett år sedan, den 11 mars, när ett terroristdåd den dödade 192 människor på tågstationen Atocha. Denna fruktansvärda chock inträffade tre dagar innan parlamentsvalet.

CICC driver en universell kampanj for att få fler länder runt om i världen att ansluta sig till den internationella brottmålsdomstolen, ICC. Varje månad väljs ett land ut som mål for kampanjen.

Tiden går snabbt när man har roligt. Det är redan dags för nytt årsmöte och alla medlemmar är hjärtligt välkomna. Tid och plats är den 14 mars 2005 kl. 18.00 på Svenska Freds kansli, Svartensgatan 6. Ryktet att det kommer att bjudas på mackor och hejdundrande fika!

8 mars och den internationella kvinnodagen. Vad är det vi firar egentligen? Jag är förvirrad. Mors dag kontrasterar Fars dag, men var gömmer sig den internationella mansdagen? Är den internationella kvinnodagen en dag för bara kvinnor, då vi känner oss lika mycket värda som alla andra? Som männen alltså. Är det en dag att särskilt uppmärksamma att vi har olika kön, markera att alla andra dagar tillhör någon annan?