Gott Nytt 2005

Det var länge sedan vi gick in i ett nytt år mer förskräckta än nu. Katastrofen i Sydostasien vände uppochner på tillvaron på ett intensivt smärtsamt sätt. Världen har förlorat flera hundra tusen invånare och Sverige väldigt många medborgare.
Den solidaritet som väckts ur denna händelse är överväldigande. Vi kramar varandra på stan, skänker pengar mer än aldrig förr skådat, tänder ljus och sörjer tillsammans. Det är viktigt att stanna upp i känslan och hålla fast i den. Som nära sörjande är det en omöjlighet, men för oss som inte drabbats personligen, ett tillfälle som inte får gå oss förbi.

Klyftan till ?de andra? är stor. Svår att kännas vid och förstå. Så plötsligt suddas gränserna ut. De fattiga och utlämnade föll offer för samma katastrof som tusentals västerlänningar på solsemester. Plötsligt förstod vi hur det kändes, smärtan över att mista någon. Få hela familjen utraderad på ett ögonblick.

Flodvågorna i Sydostasien var en naturkatastrof. Inget vi människor kunnat råda över. Något som händer då och då, något naturligt. Krig å andra sidan, är en katastrof skapat av mänsklig hand. Något vi kan styra över. Människor i hela världen dör dagligen av krigens direkta eller indirekta effekter. Bomber och inte flodvågor raderar byar. Kvarlämnade minor och klustervapen dödar civila, kemisk krigsföring förstör miljön.

Listan kan göras oändlig men slutsatsen är enkel. Något så vidrig som krig ska inte existera.
Stockholms Fredsförening ska göra så mycket vi kan för världen 2005.
Det vore cool om du ville ansluta dig till vår fredstrupp.