Bush och Irak

Vinner Bush presidentvalet har vi att vänta ett jättekrig med spridning från Indien till Medelhavet. Reportrarna är beroende av livvakter och rapporteringen är ensidig. Vännen är ockupationsmakten, fienden är hopbuntad som det ?anti-irakiska?.

– Irak är början på något riktigt stort och otäckt, säger Stefan Hjertén från Reportrar utan gränser under ett föredrag på Zenit i centrala Stockholm.

Irak är på väg mot statslöshet och journalisterna har endast möjlighet att skildra en ensidig bild. Rädsla och höga kostnader driver bort nyhetsbyråerna. Kriget har tydligt ändrat karaktär under de senaste tre månaderna.
Detta och mycket annat berättade Stefan Hjertén och Sten Sjöström om sitt arbete i Irak. USA har påbörjat områdesbombningar, det finns inte någon strävan att bygga upp ett fungerande land, ingen human logik. Byar utraderades och flera städer förbereder evakuering av invånarna. Tiotusentals människor är på flykt.

Journalisterna kringskärs, allt fler lämnar Bagdad som blivit ett alltmer osäkert och svårarbetat område. Något som kan liknas vid objektiv rapportering finns inte. Beroendet av medföljande livvakter leder till att journalisternas oberoende ifrågasätts och gör dem än mer utsatta. Dessutom är det dyrt att rapportera. Att hyra bil och beskydd kostar runt 2000 dollar enkel resa, det har blivit ekonomiskt omöjligt för redaktioner att ens försöka.

Det är inga positiva besked åhörarna får på Zenit. Några blickar håglöst ner i knäet, andra antecknar flitigt. George Bush har planer på att utöka kriget, dödsoffren är så många att vi slutat räkna. Fred känns väldigt avlägset höstmulna Stockholm.

Problemen är många. Dels skildras allt ensidigt, USA står som ensam förmedlare av den ?objektiva sanningen.? Språket är ett annat hinder. Efter år av sanktioner talar endast ett fåtal irakier engelska och lika få journalister hanterar arabiska. Det är svårt att kommunicera de civilas upplevelser. På detta kan läggas ett systematiskt motarbetande av spridning av sanningen från ockupationsmakten.

Internet möjliggör en viss öppenhet, Bagdad har 35 fungerande Internetkaféer, berättar Stefan Hjertén. Ett alternativ är också att på egen hand hålla låg profil. Att köra runt i en skruttig bil och försöka återge skeenden. Det är svårt och farligt, något som få vågar sig på. Media fokuserar dessutom uteslutande på bombningarna i landet, den politiska fördjupningen saknas helt. Något som behövs för en ökad förståelse av läget.

Läget ser hopplöst ut för det irakiska folket. Infrastrukturen söndertrasas och den växande kriminaliteten hotar civilbefolkningen. Kidnappningar, våldtäkter och rån är vardagsmat. På samma gång ses visionen om demokratiska val som allt mer avlägsen.

Det är svårt att se en ljusning, det är jag inte ensam om att känna. Hjälplöshet, frustration och en brinnande ilska följer med mig ner i tunnelbanan. Och hoppet om en fredlig värld har dragit ihop sig till en rädd liten boll längst ner i magen.